Ladda hem dokumentet som PDF (3 SID)

Av Dr. med. Wolf Bergmann, Freiburg
Översättning av Ragnar Forshufvud

Alla livsprocesser som styr och vidmakthåller livet hos plantor, djur och människor har samband med elektromagnetiska svängningar. Varje cell och varje organ är sändare och mottagare av elektromagnetiska svängningar och påverkas vid vissa bestämda frekvenser av naturliga elektromagnetiska fält, liksom även teknikens konstgjorda fält.

Hälsa är liktydigt med ostört informationsflöde och med förmågan att vidmakthålla optimal reglering vid alla påfrestningar och belastningar (homeostas). Kronisk sjukdom betyder stört informationsflöde och förlust av den regleringsförmåga som ger homeostas.

Mobilkommunikationens konstgjorda elektromagnetiska fält ligger precis i frekvensområdet för de naturliga elektromagnetiska svängningar som styr livsprocesserna. Bland annat på grund av resonansfenomen, är konstgjorda elektromagnetiska svängningar, framför allt de från mobilkommunikationen, sålunda permanenta störsändare för styrningen av våra biologiska processer. De påtvingar cellerna och organen onaturliga svängningar som föranleder kroppen till stressreaktioner och felreaktioner. Detta har följder för blodkropparnas mognad, blodets viskositet, syra-basbalansen och "antioxidantkonserten". Mängden av fria radikaler ökar, energibrist uppstår i cellerna, hormoner som ansvarar för sömnrytmen och försvaret mot cancer störs, miljögifters inträngande i hjärnan underlättas, det uppstår avbrott i arvsmassan etc. Detta gäller – i varierande grad – för alla människor och alla levande varelser och kan orsaka alla möjliga sjukdomstillstånd, till och med främja tillväxten av cancertumörer och orsaka cancer.

Elöverkänslighet är den ofrivilliga förmågan att uppfatta den belastning på kroppen som elektromagnetiska fält ger genom kroppsliga och/eller själsliga subjektiva eller objektiva besvär. Liksom vid andra allergiska reaktioner handlar det om en överreaktion hos immunsystemet och adaptionen, orsakad av elektromagnetisk belastning. Det är ett uttryck för överbelastning av immunsystemet och förlorad homeostas. Men det handlar också om en varningssignal för alla människor, också och framför allt för dem som – ännu – inte märker några subjektiva eller objektiva verkningar, eller inte vill låtsas om dem.

Elöverkänslighet är ett fenomen som har varit känt i många årtionden. Man har forskat kring det och funnit att det finns i hela världen. Genom den rasande snabba ökningen av elektromagnetiska fält, framför allt högfrekvens (mobiltelefoni) överallt, natt och dag, får detta fenomen en allt mera dramatisk betydelse.

Det typiska med detta symtomkomplex är först och främst att besvären i tid och rum hänger samman med belastning med elektromagnetiska fält, och att de försvinner fullständigt när belastningen minskar.

Lika typiskt är att patientens besvär är olika från fall till fall, beroende på individens konstitution, levnadsålder, belastningens varaktighet och intensitet, andra föreliggande sjukdomar, annan miljöbelastning och möjligheter till återhämtning och avlastning.

Med andra ord: Det "specifika" med elöverkänslighet är att symtombilden är komplex och ospecifik! Detta särdrag delar elöverkänslighet med andra symtomkomplex med andra orsaker (t.ex. mykoser, Slow-Virus Disease, Multiple Chemical Sensitivity, belastning med formaldehyd, amalgam med mera). Detta gör det svårare att känna igen och differentiera elöverkänslighet. Det existerar inga enkla diagnosförfaranden som man kan använda direkt på varje patient.

För diagnostiseringen är därför en karakteristisk anamnetisk konstellation utslagsgivande, liksom en holistisk, miljömedicinskt orienterad utforskning. Därvid krävs också uppmärksamhet och erfarenhet för att särskilja besvär orsakade av elektromagnetisk belastning från projektioner, vid vilka besvär som har andra orsaker överförs på projektionsfältet "elektrosmog".

[Om det där sista föreföll obegripligt, så beror det på att det är en direkt översättning av något som är skrivet med tyska medicinska facktermer. Nedan följer en friare och mer lättförståelig tolkning.]

När man skall ställa diagnosen är det därför viktigt att lyssna på patientens egen berättelse, där man snart lär sig känna igen vad som är karakteristiskt för äkta elöverkänslighet. Viktigt är också att försöka få fram en totalbild av den miljöbelastning som han/hon har varit utsatt för. Det krävs också uppmärksamhet och erfarenhet, eftersom en del patienter egentligen lider av någon annan sjukdom eller miljöbelastning, kemisk eller biologisk, och bara har fått för sig att elektrosmog är orsaken (s.k. "projicering" eller "attribution").

Till förfång för de drabbade människorna och för oss alla har den "officiella" medicinen hittills praktiskt taget inte accepterat detta problemkomplex. I den vanliga medicinska litteraturen och framför allt bland dem som gäller som sakkunniga existerar detta fenomen inte. Läkare känner för det mesta inte alls till fenomenet eller lämnar det utan avseende.

Denna totala okunnighet förleder tyvärr många läkare, och även patienternas närmaste omgivning, att inte ta besvären på allvar, förneka orsakerna och ställa patienten i hysterins eller psykiatrins skamvrå. Den ofta mödosamma individualiserande och differentierande diagnostiken blir inte genomförd, därför att kunskaper saknas. Den psykiatriska förklaringsmodell som läkare, experter och omgivning förhastat tillgriper, ökar i ännu högre grad den drabbades lidande och ofta även isoleringen. Försök med symtombehandling är för det mesta verkningslösa och nedslående.

Något som man gång på gång träffar på, som en för självförsvaret nödvändig reaktion hos drabbade elöverkänsliga, är att de själva gör sig sakkunniga och kämpar för ett erkännande av besvären och deras utlösning genom elektrosmog. Detta feltolkas i sin tur av läkare som en fixering på en inbillad orsak, och inte heller detta tas på allvar. Då dessa patienter ofta förfogar över en mycket god fackkunskap, som de flesta medicinare saknar, leder det ofta till ytterligare försvarsreaktioner hos läkare och experter, som inte vill erkänna sin okunnighet.

Då elektromagnetiska fält även kan utlösa svåra psykiska symtom, från rastlöshet över depression till neurotiska reaktioner, misstolkas dessa symtom ofta som den ursprungliga orsaken till problemen. Detsamma gäller den andra sidan av saken: Människor som länge nog har varit missförstådda och socialt utstötta reagerar på liknande sätt med depression, tillbakadragenhet och neurotiska symtom, orsakade av den ständiga isoleringen och omgivningens brist på förståelse. Båda tendenserna kan ömsesidigt förstärka varandra och ger dem, som inte förstår sammanhangen, ytterligare skenbara bevis för den felaktiga tesen om inbillning och hypokondri.

Ytterligare en viktig aspekt: Vid långvarig belastning med elektromagnetiska fält, och/eller som följd av den ovan beskrivna dynamiken uppstår en "kantringseffekt". Därmed menas att symtom som först har utlösts genom elektrosmog blir kvar efter det att exponeringen har upphört. Om besvären i början uppträder vid ökad belastning och försvinner vid minskad belastning, så blir de så småningom kvar oberoende av belastningen. Detta är en typisk reaktion hos organismen när belastningarna har pågått en längre tid och inte kan kompenseras i tillräckligt hög grad. Därmed bortfaller det tydliga samband mellan utlösande belastning och symtom som fanns i början. Även detta kan feltolkas som ett bevis för att besvären inte har något samband med elektromagnetisk belastning.

Ofta kan man iaktta att människor som är särskilt elöverkänsliga har andra belastningar, till exempel tungmetallbelastning, allergier eller störningar i ämnesomsättningen. Denna omständighet utnyttjar den såkallade tongivande vetenskapen, den som helt dominerar medierna och fackpressen, till att helt förneka existensen av elöverkänslighet och påstå att besvären antingen är inbillade eller beror på andra faktorer som allergier, rökning eller liknande.

Avlastning, stöd, behandling
Det viktigaste första steget: Ta patienten på allvar, respektera hans/hennes iakttagelser och lidande, befria honom/henne från bevistvånget och från hypokondrikerstämpeln. Sedan måste man klarlägga vad det finns för möjliga åtgärder för en omedelbar reducering av strålningsexponeringen och om möjligt se till att dessa kommer i gång, liksom även mera långsiktiga åtgärder. Eftersom elöverkänslighet är multifaktoriellt måste man göra en omfattande avlastning av sensibiliserande miljöfaktorer, till exempel borttagning av metaller, tandsanering, toxikologisk undersökning och terapi, holistiska behandlingsmetoder, miljömedicinsk behandling, sanering av bostad (speciellt sovrum).

Målet bör vara att uppmuntra patienten att åter tro på sin egen handlingsförmåga och sitt tillfrisknande genom förstärkning av psykisk och somatisk "immunkompetens", att ta sig ur rollen som offer och mobilisera sina egna resurser. Detta kan vara ett särskilt svårt problem för patienter som är försvagade av elektrosmog, det är kärnpunkten i den ofta mycket dramatiska situationen. Med tanke på att mobilstrålningen ständigt ökar – något som den enskilde inte kan påverka – är det viktigt att de närmaste är solidariska, och att man upplyser och engagerar grannar, arbetskamrater och chefer.

Det är mycket viktigt att känna till att mobilindustrin har lyckats få in sina agenter, personer som företräder industrins intressen, i de beslutande politiska och vetenskapliga organen. Sålunda var Dr Repacholi, en fysiker, till helt nyligen WHOs ansvarige för området Elektrosmog och mobiltelefoni. Dr Repacholi förnekar inte att han varje år får 150 000 dollar från mobilindustrin.

Som WHOs ansvarige har Repacholi i organisationens namn givit ut anvisningar till vetenskapsmän och regeringar med rekommendation att:

- sluta med att använda ordet elöverkänslighet
- avråda medborgarna från att genomföra mätningar av strålningens intensitet
- i forskning och upplysning betona teman som rökning och allergi
- utbilda läkare i denna anda, och
- offentligt framhålla betydelsen av fysikens grundlagar.

För behandling av människor som "påstår" sig vara elöverkänsliga, rekommenderas kognitiv terapi och psykofarmaka!

Det tyska strålskyddsinstitutet (Bundesamt für Strahlenschutz) har redan omsatt dessa riktlinjer i handling och finansierar ett forskningsprojekt vid universitetet i Mainz, där elöverkänsliga människor skall undersökas med avseende på allt, dock ej elöverkänslighet. De kommer att få "rådgivning" i enlighet med WHOs rekommendationer. Studien skall göras av institutionen för psykiatri!

Tyskt original publicerat i Wohnung + Gesundheit nr 120 (hösten 2006), ss.33-34. Originalet finns även tillgängligt på Internet-adressen: www.strahlung-gratis.de/Elektrosensibilitaet.htm

Fotnoter

[1] Målet bör vara att uppmuntra patienten att åter tro på sin egen handlingsförmåga och sitt tillfrisknande genom förstärkning av psykisk och somatisk "immunkompetens", att ta sig ur rollen som offer och mobilisera sina egna resurser. Detta kan vara ett särskilt svårt problem för patienter som är försvagade av elektrosmog, det är kärnpunkten i den ofta mycket dramatiska situationen. Med tanke på att mobilstrålningen ständigt ökar – något som den enskilde inte kan påverka – är det viktigt att de närmaste är solidariska, och att man upplyser och engagerar grannar, arbetskamrater och chefer. Det är mycket viktigt att känna till att mobilindustrin har lyckats få in sina agenter, personer som företräder industrins intressen, i de beslutande politiska och vetenskapliga organen. Sålunda var Dr Repacholi, en fysiker, till helt nyligen WHOs ansvarige för området Elektrosmog och mobiltelefoni.

[2] Dr Repacholi förnekar inte att han varje år får 150 000 dollar från mobilindustrin. Som WHOs ansvarige har Repacholi i organisationens namn givit ut anvisningar till vetenskapsmän och regeringar.

[3] med rekommendation att sluta med att använda ordet elöverkänslighet

[4] avråda medborgarna från att genomföra mätningar av strålningens intensitet att i forskning och upplysning betona teman som rökning och allergi,utbilda läkare i denna anda, ochoffentligt framhålla betydelsen av fysikens grundlagar. För behandling av människor som "påstår" sig vara elöverkänsliga, rekommenderas kognitiv terapi och psykofarmaka! Det tyska strålskyddsinstitutet (Bundesamt für Strahlenschutz) har redan omsatt dessa riktlinjer i handling och finansierar ett forskningsprojekt vid universitetet i Mainz, där elöverkänsliga människor skall undersökas med avseende på allt, dock ej elöverkänslighet. De kommer att få "rådgivning" i enlighet med WHOs rekommendationer. Studien skall göras av institutionen för psykiatri! Tyskt original publicerat i Wohnung + Gesundheit nr 120 (hösten 2006), ss.33-34.

Översättarens kommentar till ovanstående 4 fotnoter
[1] Bergmann talar här om "borttagning av metaller" och "tandsanering" som två skilda saker. År 2000 skrev Agne Nihlson, Klinikchef på avdelningen för Oralmedicin – Sjukhustandvård vid Regionsjukhuset i Örebro i en rapport: "En överraskande del av patienternas röntgenstatus visar patologiska tillstånd….. Allmänt vedertaget torde dock vara att patienter med upplevd långvarig ohälsa inte bör ha kroniska aktiva infektiösa processer i tänder eller käkar, och att även dessa bör elimineras vid en sk amalgamsanering." Kan det vara så att man i Sverige alltför ofta nöjer sig med att avlägsna metaller? Flera av Riksförbundets medlemmar har drabbats av elöverkänslighet i samband med amalgamsanering, även när alla försiktighetsmått har iakttagits.

[2] Enligt meddelande från emfacts avgick Repacholi den 1 juli och efterträddes av Emily Van Deventer.

[3] Dessa anvisningar är troligen konfidentiella, men innehållet, sådant det beskrivs här av Bergmann, motsvarar i stort sett innehållet i ett dokument från WHOs möte om elöverkänslighet år 2004 i Prag, tillgängligt på adressen:
www.who.int/peh-emf/meetings/hypersens_wgrep_oct04.pdf

[4] Bergmann använder här det tyska ordet Elektrosensibilität. Enligt det i fotnot 3 omnämnda dokumentet skall man sluta med att använda electromagnetic hypersensitivity, electrosensitivity, hypersensitivity to electricity, över huvud taget alla ord som antyder ett orsaksssamband med EMF.

Ladda hem dokumentet som PDF (3 SID)

 

 

 

 

Copyright © 2015. Balanspunkten. All Rights Reserved.