Experter varnar för att förändringar av vår strålningsmiljö kan få allvarliga konsekvenser. Rapporterna från människor som upplever ohälsa från denna strålning ökar också. Omfattande forskning stödjer dessa samband, men provokationsstudier av elöverkänsliga har i allmänhet allvarliga brister.

Allt fler människor anser sig vara mer eller mindre elöverkänsliga, undersökningar de senaste åren, i olika länder, visar att det rör sig om 5 - 10% av de tillfrågade. De flesta har lindriga symptom och kan fortfarande arbeta eller studera, medan de svårast drabbade tvingas dra sig undan all exponering till lantliga torp eller i värsta fall en husvagn i skogen.

Ett förhållande som säkert kan verka förvirrande för den oinvigde är att elöverkänsliga individer reagerar olika på olika typer av elektromagnetiska fält (EMF). En sak som dock så gott som samtliga elöverkänsliga reagerar på är lågenergilampor och lysrör, för somliga är detta den allra värsta exponeringskällan. Under senare år har det blivit allt vanligare att mikrovågor från trådlös kommunikation, som mobiltelefoni och trådlöst bredband, varit den utlösande faktorn för att utveckla elöverkänslighet. Att reagera på mikrovågor kallas också mikrovågssjuka.

Så här utrycker sig den tyske läkaren Dr Wolf Bergmann .
”Alla livsprocesser som styr och vidmakthåller livet hos plantor, djur och människor har samband med elektromagnetiska svängningar. Varje cell och varje organ är sändare och mottagare av elektromagnetiska svängningar och påverkas vid vissa bestämda frekvenser av naturliga elektromagnetiska fält, liksom även teknikens konstgjorda fält.
... Elöverkänslighet är den ofrivilliga förmågan att uppfatta den belastning på kroppen som elektromagnetiska fält ger genom kroppsliga och/eller själsliga subjektiva eller objektiva besvär. Liksom vid andra allergiska reaktioner handlar det om en överreaktion hos immunsystemet och adaptionen, orsakad av elektromagnetisk belastning. Men det handlar också om en varningssignal för alla människor, även och framför allt för dem som – ännu – inte märker några subjektiva eller objektiva verkningar, eller inte vill låtsas om dem. …  Det typiska med detta symptomkomplex är först och främst att besvären i tid och rum hänger samman med belastning från elektromagnetiska fält, och att de försvinner fullständigt när belastningen minskar. Lika typiskt är att patientens besvär är olika från fall till fall, beroende på individens konstitution, levnadsålder, belastningens varaktighet och intensitet, andra föreliggande sjukdomar, annan miljöbelastning och möjligheter till återhämtning och avlastning."

Den svenska läkaren Ulrika Åberg, som har mer än 15 års erfarenhet av att hjälpa patienter med elöverkänslighet, menar att det är viktigt att ta de första varningssignalerna på allvar. Om man får besvär med en ny dator eller mobiltelefon gäller det att reagera direkt och undvika kontakt. Då kan det fortfarande finnas en väg tillbaka till att bli besvärsfri, förutsatt att man får hjälp att anpassa sin bostad och arbetsplats. Många patienter fortsätter dock att utsätta sig för strålning och blir då allt sjukare. Till slut kanske de inte ens klarar av vanlig hushållsel.

En vanlig uppfattning är att det finns mycket lite forskning på sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält (EMF) och ohälsa, men det stämmer inte. Professor Karl Hecht vid Institutet för stressforskning i Berlin, redogör i rapporten Biologiska effekter av elektromagnetiska fält , för den ryska forskningen mellan 1960-1996. I hundratals studier har man följt flera tusen anställda vid radaranläggningar, tunnelbana och inom elektronikindustrin under mer än 10 år. Det man fann var att en stor del av personalen med tiden utvecklade symtom på elöverkänslighet som trötthet, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, svettningar, darrningar, yrsel etc.

Efter 3 år kunde man observera tydliga störningar av det centrala nervsystemet, hjärnans elektriska signaler (EEG), blodtryck, hjärt/kärlfunktioner, sexualdrift, sömnmönster, håravfall mm, men symtomen var fortfarande reversibla, dvs de gick tillbaka när exponeringen upphörde.

Efter 10 år hade 30-90% av personalen symptom på elöverkänslighet och hos en del hade symptomen gradvis accelererat och var nu irreversibla. Man fann att tidsfaktorn var mycket viktig och att symptomen inte var specifika utan kunde ta sig många uttryck och variera över tiden samt från individ till individ. När en person började visa symptom förflyttades hon/han till andra arbetsuppgifter för att förhindra att tillståndet förvärrades.

De ryska studierna gjordes under lång tid i syfte att se till att företagens anställda höll sig friska och utfördes av oberoende läkarteam. Intressant är att jämföra med västerländsk forskning, där exponeringstiden i studierna varierar från några minuter till maximalt 2 år och där kommersiella intressen kan sägas ha ett betydande inflytande.

Docent Olle Johansson på Karolinska Institutet har i många år studerat elöverkänslighet och så här skriver han :
”Jag kom tidigt att intressera mig för denna grupp och mina studier av hudprover från personer med funktionsnedsättningen elöverkänslighet visade att bl.a. deras mastceller är påverkade samt kraftigt ökade till antalet. Dessa celler hör till dem som man vet förändras av annan strålning, såsom radioaktivitet, röntgen och UV-strålning. Mönstret hos de elöverkänsliga överensstämde helt och hållet med motsvarande mönster i hud från personer med dylika klassiska strålskador. Vi kunde dessutom också visa motsvarande ökningar i hud från friska frivilliga försökspersoner som placerades framför vanliga hushålls-TV-apparater och dito datorbildskärmar. Så, min arbetshypotes blev tidigt att de elöverkänsliga i själva verket - helt enkelt - är strålskadade.”

Efter påståenden om att de elöverkänsliga inte alls reagerar på elektromagnetiska fält och/eller kemiska emissioner utan endast är offer för psykoser, massmedial påverkan, inbillning, betingning och annat, gick Olle Johansson och medarbetare vidare med studier på råttor. Man fann då bl a hudförändringar och påverkan på sköldkörteln, som visade på en direkt effekt av de elektromagnetiska fälten på hudens och sköldkörtelns blodbanor. Med hjälp av elektronmikroskopi kunde man se en aktivering av sköldkörteln. Olle Johansson igen:

De erhållna resultaten kan naturligtvis inte förstås utifrån de anförda psykologiska och psykiatriska bakgrundsfaktorerna utan måste enbart bero på exponeringen för de elektromagnetiska fälten.”Professorn och forskaren Henry Lai vid universitetet i Washington anses vara respekterad av båda sidor i debatten, såväl de som varnar för hälsoeffekter som de som förnekar dem. Han menar att det finns mellan 2000-3000 vetenskapligt validerade och publicerade studier på området och ungefär hälften av dem har funnit risk för påverkan . Många av dessa forskningsstudier är helt eller delvis finansierade av telekomindustrin och de finner samband i endast 25% av studierna, till skillnad från oberoende studier där hela 75% finner ett samband.

De flesta provokationsstudier som gjorts har dock misslyckats med att visa att försökspersonerna verkligen reagerar på EMF, men deras vetenskapliga metoder kan dock ifrågasättas. De har oftast missat att skärma av försöksrummet från omgivande fält, de exponerar personerna under mycket kort tid, de missar oftast att mäta de fördröjda reaktioner som många elöverkänsliga upplever och de tar inte hänsyn till hur exponerade försökspersonerna blivit på väg till försöken, och i vilket skick de alltså är när försöket startar.

Den senaste i raden av sådana studier presenterades i juli 2007 och kommer från Essex Universitet i England. Även den har missat att låta försökspersonerna hämta sig från den exponering de utsatts för under resan till försöket. Det kan liknas vid att placera en försöksperson i ett rökfyllt rum, sätta på en ögonbindel och be personen avgöra om någon tänder en cigarett. Dessutom annonserade man efter deltagare och kontrollerade aldrig deras bakgrund, dvs om de verkligen kunde definieras som känsliga.

En av de forskare som i laboratorieförsök kunnat visa att mänskliga celler reagerar på vissa frekvenser (så kallade frekvensfönster) är Docent Igor Belyaev, Institutionen för Genetik Mikrobiologi och Toxikologi vid Stockholms universitet, och så här resonerar han :
”Det komplicerade sambandet mellan effekter av låga EMF och fysikaliska och biologiska faktorer borde tas i beaktande vid studier på elöverkänsliga personer, inklusive i provokationsstudier. Av alla publicerade studier är det bara en studie av Dr Rea som uppfyller detta krav . I hans studie visade elöverkänsliga testpersoner en reaktion på individuella frekvenser. Dr Reas resultat överensstämmer med många laboratorieexperiment med biologiska celler i vilka man sett respons på låga elektromagnetiska fält i specifika frekvensfönster."

Hösten 2006 undertecknade 32 av världens ledande forskare inom området EMF och dess hälsoeffekter, den så kallade Benevento-resolutionen, där man exempelvis skriver:
-  Ytterligare bevis har ackumulerats som antyder att det finns ogynnsamma hälsoeffekter från EMF vid nuvarande exponeringsnivåer.
-  Uppfattningen att svaga (lågintensiva) EMF inte kan påverka biologiska system är inte representativt för den vetenskapliga opinionen.
-  Laboratoriestudier har rapporterat att överkänslighet för EMF delvis kan bero på en genetisk predisposition.

Hösten 2007 presenterades en rapport från ”The BioInitiative Working Group”, en internationell grupp ledande vetenskapsmän, forskare och folkhälsoexperter. Gruppen har granskat fler än 2.000 vetenskapliga rapporter och kommit fram till att gränsvärdena för strålning är tusentals gånger för höga. 

EUs miljöorgan, European Environment Agency (EEA) gick med anledning av bland annat denna rapport, därpå ut och uppmanade till åtgärder för att minska exponeringen från mobiltelefoner, mobilmaster och andra strålningskällor i vardagen.

Professor Jacqueline McGlade, chef för EEA skriver:
”Ny forskning och sammanställningar av långtidseffekter från mobiltelekommunikation, antyder att det vore förståndigt av hälsomyndigheter att föreslå åtgärder för att minska strålningsexponeringen, speciellt för sårbara grupper, som exempelvis barn.”

"Det finns många exempel i historien på misslyckanden i att använda försiktighetsprincipen, som har resulterat i allvarlig och ofta oåterkallelig skada på hälsa och miljö. Om lämpliga, försiktighetsmässiga och proportionerliga åtgärder genomförs nu, för att avvärja troliga och möjligen allvarliga hot mot människors hälsa till följd av elektromagnetiska fält, så kommer eftervärlden sannolikt se tillbaka på detta som klokt och välbetänkt. Vi måste komma ihåg att försiktighetstänkande är en av grundprinciperna i EU:s miljöriktlinjer."

Den brittiske fysikern Dr Gerard Hyland säger så här:
”Vi blir utsatta för en rad typer av elektromagnetiska fält i vårt moderna samhälle. Detta är en helt ny form av miljöpåverkan som vi inte blev exponerade för i forntiden. Evolutionen skedde helt utan de elektromagnetiska frekvenser som används i modern teknik, och speciellt mobilteknik. När levande organismer i sina interna regleringsprocesser använder sig av frekvenser som också förekommer i den yttre miljön, kan inre elektromagnetiska aktiviteter som är avgörande för liv och hälsa störas.

Enligt flera experter ligger strålningsnivåerna för exempelvis 3G nu 1 miljon miljarder (1015) högre än den naturliga bakgrundsstrålningen på samma frekvens. För vissa andra frekvenser saknas naturlig bakgrundsstrålning helt, och dessa strålningsnivåer kan alltså sägas vara oändligt mycket högre än naturliga nivåer.

I en rapport från dåvarande Totalförsvarets forskningsinstitut (FOA) kan man läsa:
"Levande materia är i allmänhet genom naturligt urval anpassad att nätt och jämt tolerera sin normala strålningsmiljö som består av vågor med alla frekvenser, från statiska fält till kosmisk strålning. Att en ändring av denna strålningsmiljö kan få kraftiga konsekvenser har upprepade gånger belysts."

I stället för att fråga sig om och varför det finns människor som reagerar med ohälsa på elektromagnetiska fält, kanske det är dags att ställa frågan: Hur sannolikt är det att biologiskt liv på sikt över huvud taget kan klara den elektrosmog vi skapat?

Ann Rosenqvist Atterbom
Dipl TCM-akupunktör

September 2007

Källhänvisningar och källförteckning finns i den nedladdningsbara PDF:en. Länk till PDF 

Copyright © 2015. Balanspunkten. All Rights Reserved.