Liknande symtom återkom dock när vi under sommaren låg med båten i närheten av Torölandet och jag förstod inte alls vad det var. På sensommaren åkte jag någon dag i veckan till stallet och samma symtom kom varje gång. Först vid tredje besöket i stallet så kopplade jag symtomen till platsen, men jag hade fortfarande ingen aning om vad det var jag kände av utan konstaterade bara att det var någonting som förändrats och som jag mådde dåligt av. En tid senare fick jag av en slump veta att en ny sjöbevakningsradar installerats i det gamla radartornet en bit från stallet. Den gamla radarn från kalla krigets dagar hade stått stilla i många år, men nu hade man tydligen tagit den nya i bruk strax efter midsommar 1999. Jag hade inte haft en tanke på att jag skulle kunna reagera på radar också, men det är ju den enda logiska förklaringen. Vid besök hos mina släktingar på Tynningö har det också visat sig att jag kan förutsäga när de stora finlandsbåtarna kommer att passera. En stund innan de kommer så blir jag röd om kinderna, får grus i ögonen och rösten blir hes och skrovlig. Min företagsläkare säger att mina problem beror på att jag förväntar mig att bli dålig, men för mig är det viktigt att en förklaring är logisk, vilket jag inte med bästa vilja i världen kan beskylla hennes teori för att vara. Ansy Holmebrandt, Nynäshamn

Copyright © 2015. Balanspunkten. All Rights Reserved.