Ang utbyggnad av trådlöst bredband i Nynäshamns kommun

Vi uppmanar kommunen att följa Miljöbalkens försiktighetsprincip samt anvisningar om miljöprövning och val av bästa möjliga teknik, Socialtjänst­lagen och FN-konventionen för mänskliga rättigheter.

För källhänvisningar hänvisas till dokumentet Nej tack till WiMax.

All forskning på strålning från sändare för mobiltelefoni visar på hälsorisker. På WiMax finns ännu ingen forskning alls men den betraktas som ännu mer biologiskt störande än 3G. Nivåerna av mikrovågsfrekvenser från trådlös kommunikation ligger redan nu 1013 (10 000 000 000 000) gånger över naturlig bakgrundsstrålning, och varje ny sändare ökar elektrosmogen ytterligare. En rad kommuner i Sverige har mycket dåliga erfarenheter av WiMax vad gäller hastighet, säkerhet och tillförlitlighet. En färsk EU-undersökning visar att 76% av 23.000 tillfrågade europeer tror att strålning från mobilsändare påverkar deras hälsa. Är det då demokratiskt att kommunen tar för givet att dess invånare vill utsätta sig för ytterligare strålning, trots att de flesta har väl fungerande ADSL? WiMax är ett potentiellt hot mot folkhälsan i allmänhet och ett akut hot mot de redan elöverkänsliga.

Med bestörtning har vi i Nynäshamnsposten kunnat läsa att kommunen upphandlat ett nytt trådlöst bredbandsnät. Kommunens politiker och många av tjänstemännen informerades i februari om det alarmerande forskningsläget gällande basstationer för mobiltelefoni. Vid den tidpunkten fanns sju studier som samtliga klart visade på allvarliga hälsoproblem. Sedan dess har ytterligare tre studier kommit och dessvärre pekar dessa i samma riktning:

- En som visar att gråsparvar minskar
- En som visar att kalvar utvecklar grå starr
- En som visar att immunförsvaret påverkas negativt

Att en majoritet av de elöverkänsliga reagerar ännu mer på trådlöst bredband än på sändare för mobiltelefoni antyder att ovan nämnda forskning i högsta grad är relevant även för trådlöst bredband. WiMax-signalen är bredbandig och oregelbundet pulsad och anses vara mer biologiskt störande än 3G, då signalen hela tiden växlar mycket snabbt mellan olika frekvenser. SSI fortsätter att vilseleda svenska folket genom att hävda att olika typer av strålning är likvärdig. Detta är som att bjuda en skål med fruktsallad och försäkra att där finns inga allergiframkallande äpplen eller kiwifrukter, bara ofarlig frukt.

I den SSI-rapport från mätningar i Skellefteå och Götene som Nynäshamns kommun på sin hemsida hänvisar till, jämförs uppmätta värden med referensvärden som enbart skyddar mot akuta värmeskador, ej mot andra akuta eller kroniska besvär vid långtids­exponering som huvudvärk, sömnproblem, cancer eller elöverkänslighet vilka inträffar långt innan tempera­turen i någon kroppsdel börjar stiga. Detta gör rapporten fullkomligt irrelevant i samman­hanget. Det enda den visar är att vi inte riskerar att bli kokta av mikrovågorna från WiMax.

Påståenden från SSI att det saknas vetenskapliga belägg för en koppling mellan elektro­magnetiska fält (EMF) och hälsoproblem är en ren lögn. I databasen www.pubmed.gov finns nu ca 1.000 vetenskapligt granskade och publicerade forskningsrapporter som i likhet med 10.000-tals opublicerade dito, visar att EMF ger en mängd biologiska effekter och hälsoproblem. Man behöver inte vara statistiker för att inse att sannolikheten för att alla dessa skulle ha fel, är lika med noll.

Hälsoproblem – utbrändhetssymtom av radiofrekvent strålning (t ex sömnstörningar, huvudvärk, trötthet, hjärt- och kärlproblem, inre oro, depressioner och störningar i autonoma nervsystemet) - är kartlagda av forskare i f d Sovjetunionen, på tiotusentals arbetare, redan på 1960-talet.

En grupp välrenommerade forskare i Lund är det 16:e forskarlaget som sedan 1988 sett att mikrovågor från mobiltelefoni perforerar blod/hjärnbarriären så att den släpper igenom smittämnen, tungmetaller och stora proteinmolekyler som i sin tur orsakat omfattande hjärncellsdöd. Efter dem har tre laboratorier upprepat resultaten. Sammanlagt 19 forskarlag som ser samma sak! SSI kallar fortfarande detta ”enstaka studier som behöver upprepas”. Vi kan vara glada att sjöfartsverket inte tillämpar samma princip och kräver ett ansenligt antal grundstötningar på ett och samma ställe för att erkänna grynnan.

De rökridåer som läggs ut av SSI torde således vara enkla att genomskåda för varje kompetent kommunpolitiker. Skälen till dessa rökridåer kan man spekulera kring, men en betydande faktor kan vara att majoriteten av medlemmarna i SSIs vetenskapliga råd har betydande ekonomiska kopplingar till telekomindustrin och därmed måste anses som jäviga.

Vid ett möte den 19/7 med IT-chef Kenneth Sparr och MSF-chef Maria Landin framkom att vi är eniga om att kommunen måste följa lagen. Detta gäller naturligtvis oberoende av om SSI följer lagen eller inte.

Själva grundtanken med Miljöbalkens försiktighetsprincip är att krav på vetenskaplig bevisning på en verksamhets skadlighet inte får hindra att åtgärder vidtas för att skydda människor och miljö. Enbart misstanke ska räcka.

Kommunen har genom sin miljönämnd ansvaret för människors hälsa samt tillsynsansvar för all icke-joniserande strålning, vilken enligt miljöbalken är klassad som miljöfarlig verksamhet. En dom i miljööverdomstolen (dom M-7485-04) säger att mobilmaster anses vara miljöfarlig verksamhet. En miljöprövning ska därför göras innan trådlöst bredband byggs ut, men enligt Ilja Batljan har detta ännu inte skett.

Enligt miljöbalken (2:3) ska bästa möjliga teknik användas om en verksamhet kan antas medföra olägenheter för människors hälsa eller för miljön. WiMax-tekniken är inte förenlig med MBs krav då ADSL ger en säkrare och bättre teknisk lösning med mindre hälsopåverkan. I Värmland valde man bort WiMax då ”tekniken inte skulle klara blöt granskog” i Örebro dömdes den ut och i Kalmar lade man ner den igen. I Götene kommun fick flera personer 2006 fly från sina hem efter att WiMax tagits i bruk. Få använder där i dag WiMax, man efterfrågar istället xDSL och arbetar för att dra kabel. Ska vi göra samma misstag i Nynäshamn?

Att införa trådlöst bredband (som det ännu saknas studier på till skillnad från den alarmerande forskningen på sändare för mobiltelefoni) och därigenom utsätta kommunens invånare för ytterligare passiv dygnet-runt-strålning, kan jämföras med att införa tvång för samtliga medborgare att äta nötter eller använda parfym varje dag oavsett om vi tål det, tycker om det eller vill ha det, med hänvisning till att somliga tycker att det är så gott.
För oss som är elöverkänsliga är planerna på trådlöst bredband ytterst oroande då deras genomförande med största sannolikhet ytterligare skulle försämra vårt hälsotillstånd, och i värsta fall tvinga oss att än en gång fly från våra hem. Vi är förhindrade att vistas exempelvis i hamnområdet sedan den trådlösa sändaren för bredband i gästhamnen togs i bruk, och det finns tyvärr ingen anledning att tro att vi skulle klara dygnetruntexponering i våra hem bättre.

Observera att detta inte handlar om att göra en avvägning mellan olika intressegrupper. Det handlar om att respektera och värna grundläggande mänskliga rättigheter för en grupp kommuninvånare med det av regeringsrätten erkända funktionshindret elöverkänslighet, exempelvis rätten till en bostad.

Enligt socialtjänstlagen har kommunen ansvar för alla som bor och vistas i kommunen.

§7 säger att: Socialnämnden ska medverka till att funktionshindrade ska få bo på ett sätt som är anpassat efter hans/hennes behov av särskilt stöd.

Sverige har skrivit under FN:s standardregler för människor med funktionshinder. Reglerna lägger fast att människor med funktionshinder har rätt till delaktighet i samhällslivet och jämlika levnadsvillkor. Kommunen har skyldighet att aktivt verka för att omsätta reglerna i praktisk verklighet.

Vi elöverkänsliga är så trötta på att bli jagade med blåslampa och inmålade i ett hörn! Vår rörelsefrihet är redan ytterst begränsad och det är med en känsla av overklighet vi kan konstatera att detta händer i ett samhälle som kallar sig demokratiskt, år 2007.

Vi begär av ovan angivna skäl att kommunen avstår från att fullfölja upphandlingen av WiMax och i stället satsar sina resurser på att erbjuda kommuninvånarna säker, snabb och icke hälsovådlig teknik som utbyggnad av xDSL (ADSL och förbättrade varianter) och fiberoptisk kabel.

Ett minimikrav är att åtminstone redan elöverkänsligas bostäder undantas från WiMax-täckning (se bifogad karta). WiMax-signalen når enligt uppgift ca 30 km, men då detta förutsätter fri sikt är vår bedömning att det är tillräckligt att hålla fritt från sändare inom en radie av 10 km från våra bostäder.

Med vänliga hälsningar


Ansy Holmebrandt·                   Ann Rosenqvist Atterbom

Ladda hem som PDF

Copyright © 2015. Balanspunkten. All Rights Reserved.