Angående utbyggnad av trådlöst bredband Wimax

Vi uppmanar kommunen att följa Miljöbalkens försiktighetsprincip, Socialtjänstlagen, FN-konventionen för mänskliga rättigheter samt anvisningar om miljöprövning och val av bästa möjliga teknik.

All forskning på dygnetruntexponering från sändare för mobiltelefoni visar på hälsorisker som cancer, sömnproblem, huvudvärk, yrsel, hjärtrytmstörningar mm. På Wimax finns ännu ingen forskning alls men tekniken betraktas som ännu mer biologiskt störande än 3G. Nivåerna av mikrovågsfrekvenser från trådlös kommunikation ligger redan nu en miljon miljarder gånger över naturlig bakgrundsstrålning, och varje ny sändare ökar elektrosmogen ytterligare. En rad kommuner i Sverige har mycket dåliga erfarenheter av Wimax vad gäller hastighet, säkerhet och tillförlitlighet.

Wimax är ett potentiellt hot mot folkhälsan i allmänhet och ett akut hot mot de redan elöverkänsliga. Att en majoritet av de elöverkänsliga reagerar ännu mer på trådlöst bredband än på sändare för mobiltelefoni antyder att de oroande forskningsresultaten för mobilsändare, i högsta grad är relevant även för trådlöst bredband. Wimax-signalen är bredbandig och oregelbundet pulsad och anses vara mer biologiskt störande än 3G, då signalen hela tiden växlar mycket snabbt mellan olika frekvenser.

Strålskyddsinstitutet (SSI) fortsätter att vilseleda svenska folket genom att hävda att olika typer av strålning är likvärdig. Detta är som att bjuda en skål med fruktsallad och försäkra att där finns inga allergiframkallande äpplen eller kiwifrukter, bara ofarlig frukt.

I en SSI-rapport från mätningar i Skellefteå och Götene, jämförs uppmätta värden med referensvärden som enbart skyddar mot akuta värmeskador, ej mot andra akuta eller kroniska besvär vid långtidsexponering som huvudvärk, sömnproblem, cancer eller elöverkänslighet vilka inträffar långt innan temperaturen i någon kroppsdel börjar stiga. Detta gör rapporten fullkomligt irrelevant i sammanhanget. Det enda den visar är att vi inte riskerar att bli kokta av mikrovågorna från Wimax.

Påståenden från SSI att det saknas vetenskapliga belägg för en koppling mellan elektromagnetiska fält (EMF) och hälsoproblem stämmer inte med verkligheten. Den 31 augusti 2007 kom en rapport från ”The BioInitiative Working Group”, en internationell grupp av 17 oberoende vetenskapsmän. Rapporten är baserad på fler än 2000 studier som visar att EMF ger en mängd biologiska effekter och hälsoproblem, och konstaterar att nuvarande gränsvärden är 1000-tals gånger för höga.
I september uttalade sig chefen för EUs miljöorgan EEA, Professor Jacqueline McGlade så här:
"Det finns många exempel i historien på misslyckanden i att använda försiktighetsprincipen, som har resulterat i allvarlig och ofta oåterkallelig skada på hälsa och miljö. Om lämpliga, försiktighetsmässiga och proportionerliga åtgärder genomförs nu, för att avvärja troliga och möjligen allvarliga hot mot människors hälsa till följd av elektromagnetiska fält, så kommer eftervärlden sannolikt se tillbaka på detta som klokt och välbetänkt. Vi måste komma ihåg att försiktighetstänkande är en av grundprinciperna i EU:s miljöriktlinjer."

Hälsoproblem – utbrändhetssymtom av radiofrekvent strålning (t ex sömnstörningar, huvudvärk, trötthet, hjärt- och kärlproblem, inre oro, depressioner och störningar i autonoma nervsystemet) – är kartlagda av forskare i f d Sovjetunionen, på tiotusentals arbetare, redan på 1960-talet.

En grupp välrenommerade forskare i Lund är det 16:e forskarlaget som sedan 1988 sett att mikrovågor från mobiltelefoni perforerar blod/hjärnbarriären så att den släpper igenom smittämnen, tungmetaller och stora proteinmolekyler som i sin tur orsakat omfattande hjärncellsdöd. Efter dem har tre laboratorier upprepat resultaten. Sammanlagt 19 forskarlag ser alltså samma sak. SSI kallar fortfarande detta ”enstaka studier som behöver upprepas”. Vi kan vara glada att sjöfartsverket inte tillämpar samma princip och kräver ett ansenligt antal grundstötningar på ett och samma ställe för att erkänna grynnan.

De rökridåer som läggs ut av SSI torde således vara enkla att genomskåda för varje kompetent kommunpolitiker. Skälen till dessa rökridåer kan man spekulera kring, men en viktig faktor kan vara att majoriteten av medlemmarna i SSIs vetenskapliga råd har betydande ekonomiska kopplingar till telekomindustrin och därmed måste anses som jäviga.

Själva grundtanken med Miljöbalkens försiktighetsprincip är att krav på vetenskaplig bevisning på en verksamhets skadlighet inte får hindra att åtgärder vidtas för att skydda människor och miljö.
Enbart misstanke ska räcka.

En kommun måste följa lagen. Detta gäller naturligtvis oberoende av om SSI följer lagen eller inte. Kommunen har genom sin miljönämnd ansvaret för människors hälsa samt tillsynsansvar för all icke-joniserande strålning, vilken enligt miljöbalken är klassad som miljöfarlig verksamhet. En dom i miljööverdomstolen (dom M-7485-04) säger att mobilmaster anses vara miljöfarlig verksamhet. En miljöprövning ska därför göras innan trådlöst bredband byggs ut.

Enligt miljöbalken (2:3) ska bästa möjliga teknik användas om en verksamhet kan antas medföra olägenheter för människors hälsa eller för miljön. Wimax-tekniken är inte förenlig med MBs krav då ADSL ger en säkrare och bättre teknisk lösning med mindre hälsopåverkan.

Att införa trådlöst bredband (som det ännu saknas studier på till skillnad från den alarmerande forskningen på sändare för mobiltelefoni) och därigenom utsätta kommunens invånare för ytterligare passiv dygnet-runt-strålning, kan jämföras med att införa tvång för samtliga medborgare att äta nötter eller använda parfym varje dag oavsett om vi tål det, tycker om det eller vill ha det, med hänvisning till att somliga tycker att det är så gott.

För de som är drabbade av funktionshindret elöverkänslighet är planerna på trådlöst bredband ytterst oroande, då deras genomförande med största sannolikhet ytterligare skulle försämra dessa personers hälsotillstånd, och i värsta fall tvinga dem att flytta från sina hem.

Observera att detta inte handlar om att göra en avvägning mellan olika intressegrupper. Det handlar om att respektera och värna grundläggande mänskliga rättigheter för en grupp kommuninvånare med det av regeringsrätten erkända funktionshindret elöverkänslighet, exempelvis rätten till en bostad.

Enligt socialtjänstlagen har kommunen ansvar för alla som bor och vistas i kommunen.
§7 säger att: Socialnämnden ska medverka till att funktionshindrade ska få bo på ett sätt som är anpassat efter hans/hennes behov av särskilt stöd.

Sverige har skrivit under FN:s standardregler för människor med funktionshinder. Reglerna lägger fast att människor med funktionshinder har rätt till delaktighet i samhällslivet och jämlika levnadsvillkor. Kommunen har skyldighet att aktivt verka för att omsätta reglerna i praktisk verklighet.

Vi begär av ovan angivna skäl att kommunen avstår från att upphandla Wimax och i stället satsar sina resurser på att erbjuda kommuninvånarna säker, snabb och icke hälsovådlig teknik som utbyggnad av xDSL (ADSL och förbättrade varianter) och fiberoptisk kabel.

Skulle Wimax mot allt förnuft ändå införas, är ett minimikrav att åtminstone redan elöverkänsligas bostäder undantas från Wimax-täckning. Wimax-signalen når enligt uppgift ca 30 km, men då detta förutsätter fri sikt bedöms det vara tillräckligt att hålla fritt från sändare inom en radie av 10 km från elöverkänsligas bostäder. (Detta krav ställde Nynäshamns kommun på aktuell Wimax-operatör i augusti 2007.)


Oktober 2007

Ladda hem som PDF
Ladda hem som Word-dokument

Copyright © 2015. Balanspunkten. All Rights Reserved.