Sonjas berättelse

Jag börjar med att ge ett sammandrag av min situation före och efter det att min elöverkänslighet bröt ut.

När min elöverkänslighet debuterade var jag 49 år. Jag hade arbetat i 33 år och under den tiden hade jag aldrig varit sjukskriven. Kort sagt jag var en s.k. kärnfrisk person.

Jag började arbeta vid bildskärm hösten 1993, en högstrålande sådan, som det senare visade sig.

Jag fick ganska snabbt hudbesvär, som jag inte kopplade till bildskärmsarbetet. Besvären förvärrades, så småningom fick jag också stickningar i huden i ansiktet och på halsen, då först började jag koppla ihop det med arbetet vid bildskärmen.

Jag började reagera även på lysrören på arbetet och blev sjukskriven 2 veckor, under den tiden elsanerades det både på min arbetsplats och i mitt hem.

Efter att min elöverkänslighet bröt ut, så fick jag en helt förändrad hud.

Från att ha haft en problemfri hud i 49 år, så fick jag en problemfylld hud. Ökad känslighet för solen, psoriasis, ögonlockseksem, och så småningom basalscellscancer i ansiktet upprepade gånger. Jag har varit mycket försiktig med sol i ansiktet, och jag har inga hudsjukdomar i släkten.

Jag började arbeta vid mikroskop år 2001. Efter ett års arbete, fick jag problem med ögonen, i form av näthinneförändringar och glaskroppsproblem, senare har jag också fått grå starr.

Efter ytterligare ett år, med en hel del besök hos ögonläkare, så kollade jag belysningen i mikroskopet. Det visade sig vara en halogenlampa.

Jag vet att min hud påverkas av, om jag sitter nära en halogenlampa, i form av sveda och rodnad. Vad jag inte visste var att man kan få problem med ögonen, utan att få någon varningssignal i form av smärta.

Jag mätte elektriska och magnetiska fält vid mikroskopet, det var mycket högre värden där än i min övriga arbetsmiljö, jag avbröt då arbetet vid mikroskopet.

Jag går på årliga kontroller för ögonen, dom förändringar som har uppstått finns kvar, men dom har inte försämrats ytterligare. Jag har inte heller några ögonsjukdomar i släkten.

Med facit i handen så kan jag konstatera att min elöverkänslighet har inneburit både en förändrad hud och förändrade ögon, förutom dom reaktioner från nervsystemet, som jag får när jag utsätts för en kraftig påverkan av elektromagnetiska fält. Det visar sig i form av stickningar, myrkrypningar, sveda i huden och yrsel.

Om man tittar på dom enkäter, som fackförbunden TCO och SIF har gjort bland sina medlemmar, så ser man att hud och ögonproblem ligger högt bland dom besvär, som medlemmarna anger. Jag har kompletterat min arbetsskadeanmälan från 1994, med mina hud- och ögonproblem.

Jag arbetade vidare på min elsanerade arbetsplats fram till juni 2004, då jag fick en avtalspension.

Under den tiden hade jag inte en enda dags frånvaro p.g.a. min elöverkänslighet. Jag fick mycket snabbt åtgärder vidtagna både på min arbetsplats och i mitt hem, dessutom så kunde jag diskutera dom problem, som uppstod på min arbetsplats under dom här åren. Båda faktorerna anser jag var mycket viktiga.

Sonja Åkerberg

Järfälla, augusti 2008